Jag är så förbannat trött på alla småbarnsmorsor som ursäktar sin frånvaro från ungarna.
Vem försöker ni övertyga? Er själva, era vänner eller ovänner att ni har dåligt samvete över några dagars barnledigt?
Främst är jag ledsen över att ni ens har dåligt samvete, eller är ni på riktigt bara oroliga? Era barn tar inte psykisk skada utav att vara ifrån sin ena eller ens båda föräldrar ett par dagar eller någon vecka. Kanske inte ens på flera veckor?
Överallt florerar det uppdateringar på sociala medier från mammor som ursäktar sin egentid: ”Har det fantastisk på mini-weekend, men lilla Elsa har det sååååå bra hos mormor & morfar och jag längtar sååååååååååååååååå mycket efter henne” Eller så är ungen hemma hos sin egen pappa, och det verkar oftast vara lika jobbigt både för mamman och barnet..?
För det är nästan alltid bara kvinnor som ursäktar sig. Jag är helt övertygad om att mammor och pappor längtar lika mycket efter sina barn - sen ligger det nog i naturen att vi kvinnor har svårare att koppla bort föräldrarollen. Fan ungen har ju bott i mammans mage.
Enligt mina fördomar handlar detta om att vi kvinnor - i detta fall ni mammor som har dåligt samvete gentemot andra kvinnor och mammor. För att bli dömda och kritiserade av andra kvinnor/mammor för sin frånvaro. Jag har ju sett hur många mammor blir kritiserade för att jobba mycket under små- och spädbarnstiden. Att ha lite ledigt måste göra en till ännu sämre föräldrer då?
Ärligt talat, ni är fantastiska föräldrar - unna er att vara lediga själva eller tillsammans utan att ha dåligt samvete.
Skryt hellre med att du och din man fortfarande tänder på varandra, har tid, lust och möjlighet att åka iväg tillsammans och bara vara ett kärlekspar. Börja skryta på sociala medier med att ni dejtar och ligger med varandra som förr i tiden - trots småbarn hemma.
Unna era barn att visa vad kärlek är - vårda er egen relation. Lär dem att älska och känna trygghet i andra vuxna som kan ta hand om dem. DET om någonting är din skyldighet som förälder.
Unna dig själv som kvinna att bara vara med dig själv - utan man och barn. Du har vart dig själv längst i livet - glöm aldrig bort henne.
Sluta be om ursäkt - be hellre folk att dra åt helvete med sina åsikter om dig som mamma.
Haha, jisses är du på riktigt eller? Du har ju verkligen noll koll på föräldraskap.
Nu är mina stora men jag kan säga att när dom var små mådde dom INTE bra av att bli bortlämnade och definitivt VILLE jag inte lämna dom heller. Jag hade absolut inget behov av att ha barnfria dagar. Skrämmande att man ens vill ha det som förälder.