Opinionsblogg

Vi pratar överdrivet mycket om mobbning

Ett ständigt problem som ältas, diskuteras och lyfts i alla olika kanaler. Speciellt nu i skolstarten, även om det förekommer lika mycket mobbning bland vuxna. Men nu fokuserar vi på barnen som är mer maktlösa. 

 

För det första kommer det inte att hjälpa ett skit att bara prata om - och sen bekräfta ett problem i nyhetsmorgon, kampanjer och med pinnålar. 

 

Jag är ingen barnpsykolog eller pedagog, inte heller Batman - fast jag gärna vill tro och agerar därefter ibland. Mitt hjärta blöder ofta av frustration, sorg och maktlöshet. Jag agerar på effekt och tar alldeles för många emotionella beslut - så jag skulle förmodligen vara högst olämplig som lärare.

 

Men jag önskar ändå att alla lärare kunde ha 10% av mina kalibrer i sig. I korridoren, klassrummet eller skolgården där mobbning är öppet. Barn återberättar hela tiden om hur de blir hånade i klassrummet, inknuffade i skåp, uteslutna på gympan eller får sin rygga dränkt i toaletten och menar på att lärarna ofta ser utan att göra något. 

 

Jag är också medveten om hur svårt det måste vara som lärare idag då de absolut inte får peta på en elev. En lärare har dessutom lika mycket status som en jävla clown, när de istället borde vara likställt med en direktör. Det måste vi ändra på. 

 

De här lama och värdelösa tipsen från Nyhetsmorgon kan fara åt helvete. Det måste alla hålla med om? 

 

 
 
 
Jag utmanar alla att komma med andra idéer, även om de är 'dåliga' så skapar det i vart fall en debatt. Nånting måste hända.
 

 Jag börjar: 

 

  1. Samla ungdomarna i klassrum eller aula och be dem skriva anonyma lappar om vem/vilka de känner sig utsatta av. 
  2. Mata in belöningssystem i tidiga åldrar - låt kidsen dela ut ’stjärnor’ till sina klasskamrat som gjort eller sagt något snällt under veckan. Samt ett ’äppelskrutt’ till den som vart elak. Lyft upp enskilda händelser och red ut dem i grupp. VÅGA prata och väck känslor hos barnen. 
  3. Skapa en offentlig webbsida där näthat från elever print screenas och hängs ut. 

 

Vi måste ha fler vuxna på plats som ser och agerar i affekt - på plats. På skolgården när någon blir utesluten, eller i korridoren när någon blir inknuffad i ett skåp med huvudet före. Stega fram och peka med hela handen i höjd med ögonen på mobbaren och fråga vad i helvete det är som försegår? Skrik så högt du kan så att det ekar i väggarna. Så att alla vänder sig om. Häng ut och skäm ut mobbarna så att det väcker känslor av obehag. Lär dem konsekvenserna. 

Det finns givetvis inte pengar till fler resurser och lärare, det gör det aldrig. Men varje kommun har alltid råd att bygga rondeller eller resa fula monument på torget. 

Men inför obligatoriska fadderveckor där gymnasielever är kontinuerligt är närvarande i klassrum, skolgård, korridor från låg- till högstadiet då? 

Det kommer göra lika mycket nytta för en gymnasieelev som förhoppningsvis kommer att känna sig betydelsefull åt någon annan. Främst lära sig mycket om sig själv som kanske är, har blivit utsatt för - eller utsatt andra för mobbning. Kanske har de ett småsyskon hemma som är mobbad och kan relatera? Eller inte har ett syskon som känner glädje i att ha ett fadderbarn? 

Barn behöver bli sedda. De stackare som utsätter andra för mobbning behöver också bli sedda. Främst uppsträckta. Men det hjälper inte att prata om dem - vi måste prata med dem direkt på plats. 

 

Kommentarer

#1 - Sanna

Bra skrivet! Det är sant, mobbarna borde verkligen läxas upp, skämmas ut, konfronteras. Det hjälper inte att bara prata om det i klassrummet, om det stannar där.

#2 - Sanna

Några förslag är att låta barnen spela teater, se filmer om mobbning, diskutera om det i klassrummet, hyr in föreläsare med liknande erfarenheter som berättar om problemet.
En annan grej hade kunnat vara att alla får skriva om mobbning, tex dikter eller tankar och så läses det upp i klassrummet, helt anonymt förstås men så känslor och tankar inom klassen faktiskt kommer upp i dagsljuset. Hur en del klasskompisar fakiskt känner.

#3 - Margaux

Du är grym! :)

#4 - Camilla

Skoluniform borde införas omedelbart!

#5 - Camilla

Sätt på filmen "A girl like her" i varje klassrum!

#6 - Angelina

Instämmer att det inte görs tillräckligt, det fjantas för mycket och inte tas riktigt tag i. Enkelt att förebygga en hel del av mobbning egentligen, som genom dina förslag.

#7 - Aisha Muhammed Ali

Bra inlägg.

#8 - Stjärnor?

Hej,

bra med engagemang mot mobbning, och bra med konstruktiva förslag. Jag gillar dina idéer, men exemplen hänger inte riktigt ihop med tanken jag uppfattat du har bakom, korrigera mig gärna om jag har fel.

Ditt andra förslag: Belöning för de snälla straff för de dumma:
Att ge stjärnor eller äppelskrott tror jag inte är en god idé. Lika lite som att prata om allt i grupp. Belöningssystem fungerar kanske temporärt. Men hur skulle det delas ut i praktiken och vem kollar att det inte finns mobbning i det systemet, som att barnen gaddar ihop sig för att alltid ge skrott åt en och stjärnor åt den mest populära?

På lågstadier funkar inte heller stjärnor. Om barnet är borta en dag eller flera, ramlar det efter och har inte lika många stjärnor. Skall alla få se allas stjärnor, blir det en daglig påminnelse för dem om hur lyckade / misslyckade de är. Barnens egna jag tas inte alls i beaktande där. Individualitet borde lyftas fram istället och personligt prat.
Barnen skall inte bli dömda med stjärnor på lösa grunder. De är känsliga individer trots allt. Största delen. Det finns program för barn som t.ex. verso medling, du kan läsa mer om det här: http://www.ssf-ffm.com/vertaissovittelu/index.php?id=IN ENGLISH. Resultat av medling i konflikter har i många undersökningar visat goda resultat.

Jag tror inte på gruppdiskussioner eftersom alla då förutsätts ha samma möjlighet att delta och vara närvarande och våga ta ställning. Det funkar inte om inte barnen är frivilligt där och om de inte vill delta. Skall det vara gruppdiskussion bör man se till omständigheterna noga för att inte potentiellt ställa till mer skada än nytta.

Det bör finnas antimobbningskampajer, riktlinjer på skolan, uppföljningssystem, stöd för elever och lärare. Dessutom bör lärarna utbildas i hur de tar itu med mobbning. Det är nämligen på de vuxnas ansvar att se till att barnen har en trygg skoldag. Jag är osäker på tanken med namnlösa lappar var personer anges. Det är väl lite som en whistleblowing? Hur garanterar man anonymiteten i lapparna och sanningshalten?

Som du skriver bör det finnas mer vuxna på plats. Men att som vuxen skrika och peka ut fungerar inte heller i regel. Tänk om det hände på en arbetsplats? Chefen skriker och härjar ifall någon gör bort sig. Det är offentligt skambeläggande och tror jag mer skadligt än något annat.

Preventivt arbete och inkluderande tror jag är mer effektivt. Det här förverkligas på ett vis som du skriver genom fadderverksamhet. Annat alternativ är att barnen får känna sig viktiga och inkluderade och delaktiga oberoende av förutsättningar. Hur detta sker, kanske kan vara genom grupparbeten, teater som någon föreslog, individuella planer osv.

Mobbning är ett väldigt mångfacetterat problem, och det finns tror jag ingen enkel lösning på det. Förebyggande arbete, utbildning och inkluderande och beaktande av vart barns möjligheter är ändå A och O. I regel leder det till bättre resultat än straff i efterhand för vad tjänar straffet till? Är det meningen att "lära en läxa", eller fungera som avskräckande effekt? Hur mäter man då vad som är tillräckligt för ett straff? Vad ger du för betydelse till ordet förlåt?

Ack om det bara fanns mer resurser, där är vi helt överrens.

Kommentera